Annons
Annons


Hatad när man förlorar?


Alltså min dag gjordes till den mest fantastiska när en av er kom fram till mig idag på Hemköp Östermalmstorg. Du stannade mig och tackade för att du idag vågade gå utan smink, för att du blev självsäker av att läsa min blogg och för att du älskade att jag delade med mig av mitt inte alls så perfekta och bildsköna liv. Jag blev alldeles varm inombords och ville bara säga TACK till dig och till alla er andra som då och då kommer fram och snackar med mig, eller kommenterar här på bloggen eller på Instagram. Det är ni som får mig till att vilja dela med mig av både upp och nedgångar. Det är ni som får mig att vilja driva den här bloggen.

Annons

Det är så kul att träffa er och lära känna er. Idag slutade det med att vi stod och snacka uppbrott, dejter och svåra killar. Underbart! Och tack till dig och kärleken du gav.

Som jag nämnde på min ”Helg i bilder” så blev jag ledsen i lördags utan någon tydlig anledning. Jag hatar när det händer! Jag kan lixom inte hindra tårarna från att rinna. Jag är ju en tävlingsmänniska av rang och på lördagsmorgonen började vi dagen med att spela paddeltennis. Min allra första gång. Jag gillar inte att inte få vara bäst och speciellt inte på racketsport då jag är duktig på tennis, men nu var jag inte det i lördags. Jag slog alldeles för hårt och fattade inte helt och hållet hur bollen studsade. Grabbarna gav mig vänliga och smarta tips på hur jag skulle tänka, vilket jag uppskattade, men den duktiga Henrietta hatade det innerst inne. Jag blev så sjukt frustrerad av att jag inte kunde vara bättre än mina medspelare. Jag ville vara bäst från första stund och när jag inte var det krossades mitt hjärta. Så löjligt…. Och tyvärr påverkade detta sedan hela min dag. Jag kände mig inte tillräcklig.

Dagen fortsatte sedan på fler nya spelplaner där jag inte känner mig helt hemma. Henrietta utan kontroll är inte en bra match. Vi tittade på fotboll hela dagen och på en restaurang jag tidigare inte varit på. Jag kände mig okontrollerad och långt ifrån hemmaplan. Då blir min själ orolig. Jag blir osäker på mig själv, börjar lura över om jag kanske är illa omtyckt (?) osv. Jag vet inte var det kommer ifrån, men när jag inte får skina eller briljera någon gång under dagen dör jag lite inombords.

Det låter ju hemskt, men det är den lilla prestationsprinsessan som spökar. Någonting som jag vill och måste börja jobba bort inom kort. Någon som känner igen sig i detta? 

6 kommentarer


Annons



Laddar